Pride igen eller?

Jag har läst diskutionen och tänker varje gång ett nytt inlägg kommer att nu ska jag sluta läsa detta för det tar så sjukt mycket energi från mig.
Speciellt nu när det har börjat handla om förtycket.
Att homosexuella inte får gifta sig mm.
Det är så fult att hoppa på människor med sådana anklagelser om att vi inte försår och inte ens försöker bry oss när ingen frågar.
Om någon ens frågat skulle jag kunna svara att jag inte tänker gifta mig innan homosexuella (med det menar jag hela HBTQBIVADDETNUÄRFÖRBOKSÄVER).
Jag tycker det är mycket underligt att vi har sådana bestämelser 2007 och jag blev mäkta glad när det gick igenom att homosexuella skulle få adoptera (även om inget annat land verkade gilla det och det därför varit svårt att få igenom någon adoption).

Om jag får skryta så var det jag som föreslog till ordföranden i RFSL Jämtalnd att han skulle prata med Yran om sammarbete eftersom RFSL ville ha en Prideparad på Yranlördagen. Det blev en fantastisk första parad som ska bli ännu större nästa år.
Det finns så många sätt att visa vad man tycker i frågor. Att gå i Sthlms Pridetåg är bara ett .

Och angående att vara minoritet så har jag varit där.
Att vara vit i Afrika är som att ha varit Afrikan i Sverige för 50 år sedan.
De skriker ord som för mig motsvara N-ordet som jag är strängtuppfostrad till att inte använda.
Att dessutom vara kvinna och tydligen mindre vetande är heller inte trevligt. Eller att ses som en kassako.
Så snälla försök inte den på mig.
Jag hatar tycksynd om oss som gruppargument.

Vart skulle vi komma med UNF om vi alltid pratade om hur synd det är om oss när alla tror att vi är nyktraalkoholister, barn till missbrukare eller kristna bara för att vi inte vill använda droger?

Och jag vet att ni kommer tycka att jag inte förstår och jag vet att ni inte kommer vilja förstå det jag skriver. Men ärligt nu räcker det. Jag orkar inte lägga mer energi på detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback